ROLAND

ROLANDER

Lars Rolander, vår farfars farmors far, 1769-1848.

Det är efter honom vi har vårt efternamn Roland.

Han kom från fattiga förhållanden i Romelanda (nära Kungälv, Göteborgs och Bohuslän).  Familjen flyttade till Göteborg, fadern dog tidigt. Lars fick tjänst som betjänt i en familj. Troligen var det där han fick kontakter som ledde till att han kom med i besättningen på ett av Ostindiska kompaniets fartyg till Kina, 1788-90. Resan lade grunden till hans förmögenhet.

Efter hemkomsten gifte han sig med Anna Maria Pettersson och de flyttade till Stockholm. Rolander blev grosshandlare och förmögen. De fick många barn, men flera av dem dog som små vilket ju var rätt vanligt på den tiden.
Äktenskapet slutade i skilsmässa 1815.

De barn som levde till vuxen ålder var: Charlotta, Lovisa, Martin, Carl och Georg. (Charlotta är med i släktträdet upptill till vänster).

Den historiska romanen "Från Österland med sjömanskistan full", som jag – Gabrielle – skrivit, handlar om Lars Rolander och hans familj. Boken kan beställas från GML Förlag och finns även hos Adlibris och Bokus.

......................................................................................................................................................

Här ett utsnitt av släktträd som utgår från vår pappa Nils Otto Roland. Här saknas alltså bl.a. syskon till vår farfar och farmor. Syskon till vår mamma Anna C Roland med på utsnitt av släktträd på sidan HJELMSTRÖM. Klicka för större bild! 

SVENSSON

Pehr Reinhold Svensson, 1789-1877. Känd för att ha infört växelundervisningen i Sverige. I flera år  lärare vid Philipsenska Skolinrättningen i Stockholm. 1826 utsågs han till kyrkoherde i Höreda och Mellby pastorat. Läs mer här. 

Charlotta Rebecca Rolander, Lars Rolanders äldsta dotter, 1800-1883

De fick 8 barn:
Amala, gift Segersteen, bodde i Västervik
Georg, bryggare i Stockholm
Ida, ogift
Emil, Kungl.Sekter, bodde många år på Gäddviksholm
August, grosshandlare i Stockholm
Hugo, dog i tonåren
Ivar, framstående läkare vid Sabbatsbergs sjukhus
Otto, major (vår farfars far).

P.R. Svenssons doktorsbrev från 1812 med Carl XIII:s sigill under. 

SVENSSON - Farfars föräldrar

Otto Sixten Alfred Svensson, 1847-1937. Föddes som barn nummer 8 och son nummer 6 och skulle vara det sista. Därav hans tre förnamn där Alfred fick stå för att nu var det klart, nu skulle det inte bli fler barn. 

Otto blev militär. Vid sidan om det militära var han några år också lärare vid folkhögskola. Han reste påfallande mycket. Som tjugoåring reste han runt i Italien och Frankrike med en god vän. Sommaren 1870 reste han till Paris. Han var kvar när fransk-tyska kriget utbröt och upplevde hela belägringen, svälten, bomberna m.m. Han skickade ballongbrev, varav några publicerades i Ny Illustrerad Tidning. 

1881 gifte han sig med Anna de Maré. Otto och Anna lät bygga ett eget hus i Tärna där Otto då var lärare. 1891 flyttade familjen till Tibble i Leksand. 1892 riddare av Svärdsorden 1. klassen. 1893 kapten och kompanichef och1894-1900 chef för Leksands kompani. Senare erhöll han på egen begäran avsked och erhöll 1904 majors namn. Familjen flyttade till Uppsala.

Otto blev justerare av mått och vikter inom Gävledistriktet; i tjänst till 1922. Då bodde familjen i ett nybyggt hus i Gävle som tillhörde Anna (genom arv). Ottos bror Emil dog 1922, och Otto ärvde då den gård där Emil bott i många år: Gäddviksholm. Otto och Anna bodde där till 1927 då de flyttade till Eksjö, som blev deras sista hem. 

Anna Matilda Gabriella de Maré, 1860-1938, dotter till landshövdingen Johan Gustaf Samuel de Maré, 1820-1880, och hans hustrun Augusta Ahlgren, 1839-1898. 

Anfader till de Maré-släkten var Jacques le Bell de Maré, som kom till Sverige 1644 som "kammartjänare hos den pfalzgreve, som senare blev svensk kung med namnet Karl X Gustav" som Wikipedia skriver. Det finns ett mycket stort  släktträd för släkten de Maré som sentida ättlingar lagt ut på nätet. Anna Gabriella Mathilda är nr 99 i trädet. Du kan titta på trädet och enskilda biografier här. 

Anna var engagerad i frågan om kvinnors rättigheter och under senare delen av hennes liv var hon verksam i kampanjen för införandet av kvinnlig rösträtt i Sverige. Åren 1916-21 var hon ordförande för Föreningen för kvinnans politiska rösträtt i Gävle, en av de fem största lokalföreningarna av Landsföreningen för kvinnans rösträtt (LKPR).

Om Anna och hennes liv har en av döttrarna, Sonja, skrivit en utförlig berättelse, drygt 50 maskinskrivna sidor. Inte publicerad men finns i kopior hos oss i släkten.
Anna och Ottos barn fick efternamnet Roland eftersom Otto ansåg sig ha blivit stoppad i sin  militära karriär av namnet Svensson.

Här är Annas och Ottos 7 barn:
Sigrid (kallad Ninni), 1882-1953, gift 1) Nauckhoff 2) Holmberg
Hugo, f. 1883-1971, vår farfar
Ellen, f. 1885-1977, gift Franzén
Gunhild (kallad Gullan) 1886-1957, gift Heyman
Helfrid, f. 1887-1939, ogift, läkare
Rolf, f. 1891-1906, 
Sonja, f. 1893-1985, gift Ohlon

SJÖSTRÖM - Farmors biologiska släkt

Vår farmor Sigrid Ingeborg "Bojan" Roland, f. Wallner föddes i en fattig familj i Stockholm 1883. Det fanns då tre söner i familjen. Fadern Jöns Persson Sjöström, snickare och slöjdlärare, dog 1884 och modern Augusta Maria var tvungen att lämna bort lilla Sigrid Ingeborg för att klara försörjningen av familjen. Ett kontrakt finns underskrivet av fostermodern Agnes Wallner och Augusta Maria Sjöström och bevittnat av Hilda Dalman, daterat 11 augusti 1885.

Farmor hade som vuxen aldrig kontakt med sin biologiska familj trots att två av bröderna var i livet till 1940 och 1942.

Augusta Maria Sjöström, f. Forssberg, 1842-1907 och Jöns Persson Sjöström, 1836-1884

Augusta och Jöns fick fyra barn: 

Gabriel, 1872-1942

Christoffer, 1875-1940

Adrian, 1878 -1889

Sigrid Ingeborg, 1883-1972

ROLAND - Våra farföräldrar

Sigrid Ingeborg "Bojan" Roland, f. Wallner (1883-1972) och Martin Hugo Samuel Roland (1883-1971).

De fick tre barn: Dorrit, Nils Otto (vår pappa) och Birgitta.

Sigrid Ingeborg var dotter till Jöns och Augusta Sjöström, Stockholm - se ovan. Som tvååring lämnades hon bort som fosterbarn (adoption fanns inte på den tiden) till Agnes Wallner (f. Hjärne), änka efter bankkamrer C.A. Wallner, och kom att få en borgerlig uppväxt. De tidiga barnaåren bodde familjen i Umeå, men efter den stora branden som drabbade staden 1888 flyttade de till Stockholm. Som ung vuxen arbetade Sigrid Ingeborg vid försäkringsbolaget Trygg och för oss barnbarn kunde hon citera deras devis: "Sparad penning är som vunnen, dubbelt värd om ädelt brukad". Efter giftermålet med Hugo hyrde familjen bostad på Lidingö där de tre barnen föddes. Redan som trettioåring drabbades hon av ledgångsreumatism, för vilket det saknades behandling på den tiden. Sjukdomen fortskred med tilltagande rörelsesvårigheter under årens lopp, en plåga hon aldrig tillät sig att klaga över.

Hugo föddes i Tärna i Västmanland. Han avlade studentexamen i Uppsala och sökte sig därefter till Chalmers tekniska högskola i Göteborg med sikte på ingeniörsexamen. Men han trivdes inte med studierna och avbröt dem när en släkting hjälpte honom till anställning inom trävarubranschen. Det ledde vidare till arbete och lärande i bl.a. Dunkerque och en livslång kärlek till det franska. Via anställningar i Sverige, närmare bestämt Stockholm och Göteborg, hamnade han som försäljningschef vid Marma Långrör AB, ett skogsvaruföretag i Hälsingland. Under Andra världskriget upprätthöll han kontakter inom branschen med företrädare i Storbritannien och Frankrike. 1954 tilldelades han riddartecknet inom Légion d'honnaire av den franska staten och bar det med stolthet hela livet, ett litet rött sidenband i vänstra knapphålet.