JGA FAMILJEBLOGG

Charlotta i 60-årsåldern. Det är i Stockholm juldagen 1826 , hemma hos Lars Rolander på Hornsgatan 9. Dottern Charlotta, född 1800, skriver:  " Juldagen kl 7 på f.m. Så för sista gången sitter jag här i Stockholm någon juldag mer, slut är det äfven med den så kallade Julglädjen denna tid är nu för tiden hvarken gladare, eller högtidligare, några kalas, flere heljedagar, och det är alt. Gladare blifver det vist nästa jul, men också mer bekymmer och besvär. Ja! Detta skall blifva min glädje tror jag blott jag hade tillräckliga kunskaper däri, är min Svensson nöjd och glad, och vi få behålla lilla Amala är jag nog nöjd, hon är nu bra söt, d: 5 jan blir hon 5 må: tyckes just som skönja något, hvem af oss som talar wid henne, skrattar ibland så hon skakar, är så liflig och tyckes bli rätt vacker. Gud! hvad hon är mig kär.  Ach hvad stök nästa Jul, måntro det blir något enda förtroligt granskap däromkring? i våra högst tarfliga små rum skola vi nog ha trefligt, kanske far jag då i ...

Vår morfars far Karl Adolf Hjelmström (1848-1930) gick i sin fars fotspår och blev tullare han med. Karl var född och uppvuxen i Halmstad. Efter sin utbildning fick han tjänst vid tullen i Söderhamn, något som nog kändes främmande och långt borta, gissar jag. En stjärnklar januarinatt 1878 kom Karl till Söderhamn. Resan dit blev oförglömlig. Norra stambanan hade ännu inte nått fram till stan. Tåget gick inte längre än till Holmsveden, omkring 3-4 mil sydväst om stan. Från Holmsveden for Karl med häst och släde på vintriga vägar i fullt månljus till Söderhamn. En skomakare från Norrköping var med på färden. Tillsammans satt de väl inbäddade i fårskinnsfällar och med bagaget surrat längst bak. Skomakaren klev av vid ett hus i utkanten av stan. Klockan var då närmare tre på natten. Karl bad skjutskarlen att köra honom till stadshotellet.  "Här finns inget stadshotell", fick han höra.  "Kan ni då vara vänlig och köra mig till gästgivargården?" sa Karl. "Någon såda...

  Ja, nästan så känns den här teckningen som berättar om den 10 december 1843 i Höreda i Småland. Prostens barn leker på gårdsplanen och rullar stora klot av snö. 11-åringen Emil sitter på sin snöboll, August nästan 10 år står upp på sin, och så Hugo 6-åringen, och lilla Ivar 4 år. Den som ritat är pojkarnas storasyster Amala 17 år.  Ur texten:  ”Hugo får ingen håll på, som man tror sig ha honom fast i råckskjörtet är han och snörullen långt borta och så sänder han emot en två stora ljusblå ögon; fult af rosor på kinderna, skriker och hojtar som en gast.”  Om vagnen och hästarna till höger står det:  ”Nu har Pappa Vargskinspälsen på. Opp i vagnen! Hvar är fällen? Gustaf i fyrsprång! Ack, vackert väder, Amala! Ser du solen där borta? Hvad det lyser på klocktornet och redan tror jag kommer kyrkfolk där borta på vägen.” Teckningen är glasad på båda sidorna, och text till den finns på både fram- och baksidan. Hon som skrivit är mamma Charlotta, äldsta dottern till...

När vår morfarsfar, Karl Adolf Hjelmström (1848-1930) var 72 år, började han skriva ner sina minnen. Dessa finns bevarade i flera anteckningsböcker, men är även överförda digitalt och spridda i släkten.   Karl Adolf föddes i Halmstad där familjen under en tid bodde på Brooktorpsgården, som finns kvar och är ett av Halmstads äldsta hus. Fadern, Peter Adolf Hjelmström, var tullmästare. Modern hette Johanna (Jeanna) Catharina Hjelmström, född Stenbäck. Så småningom fick Karl Adolf syskon: Kristina/"Tin" Helena, Emil Gottfrid, Selma Aurora. Den lille brodern levde bara några år.     Ett av Karl Adolfs allra tidigaste minnen är följande:   "Jag blev en morgon skrämd av en nattväktare, som utanför vårt hus med stark röst utropade Hör väktarens rop. Klockan är fyra sla-ha-gen!"    På den tiden var staden indelad i nattväktardistrikt där varje hel- och halvtimme klockslaget ropades ut  med så stark röst som möjligt. Senare byttes dessa väktarrop...

Det här är Christopher Sjöström, en bror till vår farmor. Jag bläddrar i hans bok "En stockholmares minnen. 1880-1900" (utg. 1937) och tänker att även på den sidan av släkten fanns det en "författarådra", människor som tyckte om att skriva.  Stockholms stadsmuseum beskriver boken så här: "Författaren är född i Stockholm på 1870-talet och han berättar om ett Stockholm så som han såg det. Det är livfulla historier om skolor och undervisning, bostadsbrist och fallfärdiga hus, stadsplanering och rivningar, fritid och arbete. Han får så småningom jobb på L.M. Ericsson och börjar arbeta fackligt och hans minnen blir också historien om arbetarrörelsens framväxt."  Jag har ett ex av boken och det är verkligen mycket Stockholmiana i den.  Christopher Sjöström skrev ytterligare en bok: "Så tänkte arbetarklassens föregångsmän vid seklets början"  men den har jag inte sett. Christopher reste en del och var både i London och i Paris. Han var gift två gånger....

Det här är Johannes Elai Terserus, f. 1605 och d. 1678, svensk teolog och biskop. Han var biskop i Åbo stift 1658–1664 och biskop i Linköpings stift 1671–1678. Porträttet är målat av David Klöcker Ehrenstrahl (här något beskuret). I boken "En flicka som heter Anna" skriver jag om när  familjen Hjelmström  –  Karl och Anna och de fem barnen  –  ska flytta från Söderhamn. Det står så här:  "En tullförvaltartjänst i Linköping utlystes, och Karl sökte den efter att ha diskuterat saken med Anna. De tyckte båda att det var ett bra förslag, inte alltför långt söderut och inte alltför långt norrut. ----- Anna sa skämtsamt att Linköping var rätt val även med tanke på den släktanknytning som fanns till staden: hon kunde räkna sina anor till Johannes Terserus, biskop i staden på 1600-talet, som låg begravd i domkyrkan.  Karl fick tjänsten, och de planerade att flytta i början av det nya året." Boken "En flicka som heter Anna" är förresten på superrea nu! Vill du...

Vår farfars far Otto Svensson gjorde noteringar i sina årsalmanackor med hemlig skrift  –  hemmagjorda runor. Jag har bilder på några såna rader med tecken. Tanken slog mig att kanske skulle AI kunna lista ut vad det stod där. Så jag skickade bilderna till ChatGPT och bad den dechiffrera och komma med lösningar. Försökte en dag och gjorde det igen nån dag senare. Svaren som kom var förvånansvärt olika.  Först verkade det funka någorlunda och jag kunde få tolkning av en rad med tecken så den löd: "Jag sitter här och utkastar några rader på en runskrift som jag tänkte få sprida." Men när jag upprepade frågan en annan dag (till en annan "svarare" inom CharGPT) fick roboten det till "Kricka ifirar... kanske tre ukraniar skåtar... ej kunna tas." Rena rappakaljan. Så varför nu detta? Var första svaret en vild gissning? Det funkade alltså inte alls som jag hoppats. Troligen skulle den ha behövt fler exempel. Fast det kanske inte skulle gå då heller. Skrev till Ch...