En vinternatt 1878 (Hj)
Vår morfars far Karl Adolf Hjelmström (1848-1930) gick i sin fars fotspår och blev tullare han med. Karl var född och uppvuxen i Halmstad. Efter sin utbildning fick han tjänst vid tullen i Söderhamn, något som nog kändes främmande och långt borta, gissar jag. En stjärnklar januarinatt 1878 kom Karl till Söderhamn. Resan dit blev oförglömlig.
Norra stambanan hade ännu inte nått fram till stan. Tåget gick inte längre än till Holmsveden, omkring 3-4 mil sydväst om stan. Från Holmsveden for Karl med häst och släde på vintriga vägar i fullt månljus till Söderhamn. En skomakare från Norrköping var med på färden. Tillsammans satt de väl inbäddade i fårskinnsfällar och med bagaget surrat längst bak. Skomakaren klev av vid ett hus i utkanten av stan. Klockan var då närmare tre på natten. Karl bad skjutskarlen att köra honom till stadshotellet.
"Här finns inget stadshotell", fick han höra.
"Kan ni då vara vänlig och köra mig till gästgivargården?" sa Karl.
"Någon sådan vet jag rakt inte om här finns", svarade skjutskarlen. "Resande brukar ta in på fattighuset."
I fattighuset fick Karl inte stanna. Det slutade med att skjutskarlen fick köra tillbaka till det hus, där skomakaren blivit avsläppt. Här fick Karl äntligen hjälp och en gumma i ett hus intill ordnade sovplats åt honom. Nästa dag skulle han börja sitt arbete i tullkammaren. Efteråt fick han veta att huset där han fått sova ett par timmar var kopphuset, stans sjukstuga för koppsmittade. Han klarade sig som tur var från att bli smittad.
Historien om ankomsten till Söderhamn berättar Karl i de biografiska anteckningar han gjorde när han var i 70-årsåldern. Berättelsen är även med i min bok "En flicka som heter Anna" (länken tar dig till en annan blogg, Arundo).
På den tiden såg Karl ut som på bilden ovan. Fotot är troligen ett förlovningsporträtt som togs när han äntligen hittat den flicka han drömt om så länge, hon som skulle heta Anna. De gifte sig 1880 och bröllopet stod i Anna Härdelins föräldrahem Nordanäng i Delsbo.
Norra stambanan hade ännu inte nått fram till stan. Tåget gick inte längre än till Holmsveden, omkring 3-4 mil sydväst om stan. Från Holmsveden for Karl med häst och släde på vintriga vägar i fullt månljus till Söderhamn. En skomakare från Norrköping var med på färden. Tillsammans satt de väl inbäddade i fårskinnsfällar och med bagaget surrat längst bak. Skomakaren klev av vid ett hus i utkanten av stan. Klockan var då närmare tre på natten. Karl bad skjutskarlen att köra honom till stadshotellet.
"Här finns inget stadshotell", fick han höra.
"Kan ni då vara vänlig och köra mig till gästgivargården?" sa Karl.
"Någon sådan vet jag rakt inte om här finns", svarade skjutskarlen. "Resande brukar ta in på fattighuset."
I fattighuset fick Karl inte stanna. Det slutade med att skjutskarlen fick köra tillbaka till det hus, där skomakaren blivit avsläppt. Här fick Karl äntligen hjälp och en gumma i ett hus intill ordnade sovplats åt honom. Nästa dag skulle han börja sitt arbete i tullkammaren. Efteråt fick han veta att huset där han fått sova ett par timmar var kopphuset, stans sjukstuga för koppsmittade. Han klarade sig som tur var från att bli smittad.
Historien om ankomsten till Söderhamn berättar Karl i de biografiska anteckningar han gjorde när han var i 70-årsåldern. Berättelsen är även med i min bok "En flicka som heter Anna" (länken tar dig till en annan blogg, Arundo).
På den tiden såg Karl ut som på bilden ovan. Fotot är troligen ett förlovningsporträtt som togs när han äntligen hittat den flicka han drömt om så länge, hon som skulle heta Anna. De gifte sig 1880 och bröllopet stod i Anna Härdelins föräldrahem Nordanäng i Delsbo.
Att det var svårt att hitta natthärbärge den där vinternatten 1878 hängde nog också ihop med att stora delar av Söderhamn förstörts i en förödande stadsbrand två år tidigare. De flesta byggnaderna i stan var byggda i trä och husen låg tätt. Stadskärnan norr om ån drabbades hårt i branden som bröt ut i juli 1876. "Antändningar genom flygeld från de brinnande spåntaken anses ha förekommit i övermåttan stort antal", skrev brandinspektören i sin rapport. Efter branden ordnades en landsomfattande insamling för att hjälpa dem som blivit hemlösa.

Kommentarer
Skicka en kommentar