Livesändning från en svunnen tid (R)

 

Ja, nästan så känns den här teckningen som berättar om den 10 december 1843 i Höreda i Småland. Prostens barn leker på gårdsplanen och rullar stora klot av snö. 11-åringen Emil sitter på sin snöboll, August nästan 10 år står upp på sin, och så Hugo 6-åringen, och lilla Ivar 4 år. Den som ritat är pojkarnas storasyster Amala 17 år. 

Ur texten: 
”Hugo får ingen håll på, som man tror sig ha honom fast i råckskjörtet är han och snörullen långt borta och så sänder han emot en två stora ljusblå ögon; fult af rosor på kinderna, skriker och hojtar som en gast.” 

Om vagnen och hästarna till höger står det: 
”Nu har Pappa Vargskinspälsen på. Opp i vagnen! Hvar är fällen? Gustaf i fyrsprång! Ack, vackert väder, Amala! Ser du solen där borta? Hvad det lyser på klocktornet och redan tror jag kommer kyrkfolk där borta på vägen.”

Teckningen är glasad på båda sidorna, och text till den finns på både fram- och baksidan. Hon som skrivit är mamma Charlotta, äldsta dottern till Lars Rolander och gift med prosten P.R. Svensson i Höreda. Tillsammans fick de 8 barn. Yngst var vår farfars far Otto, men han var inte född än när teckningen gjordes.
 
Inte helt lätt att tolka handstilen men det klarade vår pappa Nils Otto, då lite över 90. 
I dag finns teckningen hos Höreda församling. Jag hoppas att de har satt upp den på väggen nånstans så den som vill kan titta på den. Vi lämnade även en utskrift av texten till församlingen.
Teckningen hittade vi i ett gammal skrin som bevarats i släkten. Bilder på skrinet finns i inlägget Charlottas skrin.