Ett barndomsminne cirka 1852 (Hj)

När vår morfarsfar, Karl Adolf Hjelmström (1848-1930) var 72 år, började han skriva ner sina minnen. Dessa finns bevarade i flera anteckningsböcker, men är även överförda digitalt och spridda i släkten.

 

Karl Adolf föddes i Halmstad där familjen under en tid bodde på Brooktorpsgården, som finns kvar och är ett av Halmstads äldsta hus. Fadern, Peter Adolf Hjelmström, var tullmästare. Modern hette Johanna (Jeanna) Catharina Hjelmström, född Stenbäck. Så småningom fick Karl Adolf syskon: Kristina/"Tin" Helena, Emil Gottfrid, Selma Aurora. Den lille brodern levde bara några år.  

 

Ett av Karl Adolfs allra tidigaste minnen är följande:

 "Jag blev en morgon skrämd av en nattväktare, som utanför vårt hus med stark röst utropade Hör väktarens rop. Klockan är fyra sla-ha-gen!" 

 

På den tiden var staden indelad i nattväktardistrikt där varje hel- och halvtimme klockslaget ropades ut  med så stark röst som möjligt. Senare byttes dessa väktarrop ut mot tutningar i lur från kyrktornet. Karl Adolf kände sig stolt över denna förändring  Han ansåg att hans födelsestad hade tagit "ett ofantligt framsteg" och började nästan närma sig den stora staden Göteborg i fråga om utveckling.

"Jag minns ock vilken fasa nattväktarnas skrammelverk åstadkom vid eldsvåda, som även tillkännagavs genom trumning i gatorna och klämtning från kyrktornet. Vid sådana tillfällen var mamma ängslig för att pappa skulle utsättas för någon olycka, ty han var strålförare vid frivilliga brandkåren. Orädd och modig man, lugn och sansad, så att han lyckligtvis undgick åtminstone svårare olyckstillbud". 

Karl Adolf engagerade sig med tiden också i frivilliga brandkåren. Att vara medlem där ansågs som en stor heder.

Lite mer om Brooktorpsgården och dess historia kan du läsa här.