Albatross till middag (Hj)

Brevkort till Tullförvaltaren Mr Karl Hjelmström, Hernösand, Europe, Sweden

Henning Hjelmström, bror till vår morfar Kalle, gick till sjöss när han var mycket ung. Han var född 1886. När han var  18-19 år var han på en riktig långsegling. Han skrev brev hem, bl.a. från Australien. Han var på ett finskt segelfartyg som hette Isabel Browne. Vid påsken 1904 skriver han till sin pappa Karl Adolf. Här några utdrag:

Semaphore den 10/4 1904

"Min egen älskade Pappa!

Vi har haft en svår resa. Motstormar och stiltje. En gång hade vi en orkanlik storm, som skulle fört oss fram bra, men seglen blåste bort och hon mistade alldeles styrkraften. Vi trodde hon skulle kantra hvilket ögonblick som helst, ty hon lade sig tvärs för sjön, och det gick den värsta sjö, som tänkas kan. Jag skall tala om hur det gick. 

Det var sydlig storm och vi lågo för under märsseglen och focken. Allt gick bra till framåt middagen, då det började blåsa orkanlikt. Kl 1. "törnade jag in" (finsk frivakt) och hade just ätit, då – kratsch, bom, bom... Jag sprang ut och fick se focken (understa råseglet på fockmasten) slå, så att det brakade. Det var kättinghalsen (grof kätting) som hade brustit. 

Vi började giga upp men hann ej, ty om några ögonblick var "kaikki Loppso" (allt slut). Vi sprungo upp i riggen för att "lägga fast" trasorna, som var kvar. Men när nu focken var borta, så miste skutan som sagdt var styrkraften. Hon började slingra och rulla, så att fock- och storrånockarna togo i vattnet. Nu måste vi försöka få bort förmärsseglet också. Men det gick ändå – pang small det som ett kanonskott –och så vara bara "liken" kvar. "Opp och lägg fast!" Vi arbetade så att vi glömde all fara bland de piskande trasorna. Gubben lagade i ordning en boj att kasta, när hon kantrade, men Isabel kantrade ej, fastän hon rullade hela läledstången under vattnet. Jag hade under arbetet med seglen blifvit nästan utan skjorta och var nära att förlora byxorna också. Sedan allt var klart gick frivakten in."

- - -"Sedan gick jag till kojs och tänkte på Pappa och er allesammans, och att jag kanske icke skulle komma hem – och så somnade jag. Men det var svårt att ligga i kojen för slingringarnas skull."

- - -"Det värsta är dock, att vi varit utan mat. En månad efter resans början tog mjölet slut och köttet var ruttet genom slarf å stewardens sida. Sista veckan hade vi bara bönor och suomenläipä (finska svarta kakor, osyrade, hårda som sten och fulla med långa maskar). Men äfven det tog slut och det ransonerades ut några kexsmulor per man. På den maten fick man banka rost och måla hela undre rummet två gånger."

- - - "Det är ibland ganska hett om dagarna, men det är omöjligt att bada, ty jag har sett hajar här. Sista dagen vi lågo i Delagoa bai, fångade vi en stor haj. Matrosen Danielsson, som gjorde i ordning kroken och satte kött på den, fick sig en bussig käpp af ryggraden. Jag som "höll turn med ändan", tog en bit skinn och tänder, men råttorna drogo bort med det.

Gubben har fångat en massa albatrosser och vi har fått åtskilliga mål af dem. Jag har gjort i ordning tre albatrossfötter. Det blir starka börsar m.m. af dem."

Isabel Browne, Härnösand 1903.

Henning var till sjöss på Isabel Browne 1 år och 7 månader. Hemma igen fortsatte han sin utbildning –styrman, lots, sjökapten... Han var även vid flottan. Arbetade till sjöss såväl hemma i Sverige som under flera utlandsjobb. Gifte sig så småningom med Ebba Brozin. De slog sig ner i Gävle och Öregrund. De fick två söner: Bertil och Ola, som båda bosatte sig utomlands: Bertil ("Bertil i baljan") i Nya Zeeland och Ola i Brasilien. 

Henning i 50-årsåldern och som gammal man. 

PS Om albatrosser:
På segelfartygens tid hade sjömän en del idéer om albatrosser. Det sas att det bringade otur att skada en albatross. Fågeln ansågs härbärgera en drunknad sjömans själ. Samtidigt var det inte alls ovanligt att man fångade, dödade och åt albatrosser. Äggen åts också, och fjädrarna kom till användning.