Sommar i Stockholm omkring 1910 (R)

Hur våra farföräldrar träffades första gången vet jag inte. Kanske har han lagt märke till henne när hon är ute på promenad på lunchrasten med de andra kontoristerna från Försäkringsbolaget Trygg där hon arbetar. Nu stöter de på varandra på stan ett par gånger. Han lyfter alltid artigt på hatten. Någon gång stannar de till och småpratar en stund. Snart presenterar de sig för varandra. Fröken Wallner. Herr Roland.

En dag när de stannar och pratar lite frågar han om hon vill följa med på en utflykt med skärgårdsbåt nästa dag, söndag ledig dag. Hon får intrycket att det är en grupp som ska åka tillsammans –  goda vänner eller kanske arbetskamrater från hans jobb. Så det känns inte opassande att tacka ja. De ska ses nere på kajen vid båten mot Vaxholm och kommer överens om tidpunkt. 

När hon kommer ner till kajen ser hon människor samlas för att åka ut i skärgården i det vackra sommarvädret. Den unge mannen lämnar kön och kommer henne till mötes. Tillsammans går de sedan ombord, landgången dras in och ångbåten lägger ut.  Där de står vid relingen ser hon sig om och frågar:  

- Men var är herr Rolands sällskap?  

- Åh, fröken Wallner, svarar han. Förlåt, men det är bara jag. 

Lite generad är han nog men samtidigt glad att han lyckats lura henne att följa med och att han får ha henne för sig själv. 

Så började det. 

Det här är en historia som Farfar Hugo med glimten i ögat gärna berättade för oss barnbarn när vi var på middag hos farföräldrarna i Söderhamn. Farmor brukade inte säga så mycket om det, men hon log och ögonen glittrade./Gabrielle

Bojan och Hugo 24 september 1911.