Gamla brev (R)

I dag har brevskrivandet minskat väldigt mycket. Folk använder e-post, sms, whatsapp, tiktok, instagram... Och Postnord gör vad de kan för att så långt möjligt slippa dela ut den privatpost som fortfarande finns. Helst verkar de vilja slippa hantera sånt överhuvudtaget. Känns som bakvända världen: posten vill inte hålla på med post!

Annat var det förr i tiden. 

Och i vår familj/släkt har man inte bara skrivit brev flitigt utan också sparat på dem – i lådor, högar, drösar, i gamla slitna bruna kuvert eller prydligt insatta i pärmar. Ibland både i original och i avskrifter.  

Här ska det nu handla om brev från mitten av 1800-talet. 

Martin Leonard Rolander, äldste son till Lars Rolander (han som seglade till Kina med Ostindiska 1788-90), har lämnat efter sig 46 brev skrivna 1846-1851. De flesta är skrivna till hans svåger Prosten P.R. Svensson och så finns det en del till Martins syster Charlotta, äldsta dotter till Lars Rolander. Gamla, delvis trasiga, urblekt text, på i dag mycket tunt papper. Skrivna med driven och delvis svårläst handstil. Sparade genom generationer.

Nog kunde man uttrycka sig artigt på den tiden. Breven adresseras ofta till:  

Prosten

Högärewördige och Höglärde 

Magistern Herr P.R.Svensson 

Eksjö och Höreda Prostgård 

De flesta breven börjar med orden "Broder Svensson". Eller om han skriver till sin syster: "Syster Charlotte!" och adresserat till "Prostinnan Fru Charlotte Svensson". Lustigt nog kallas hon ofta just Charlotte, inte Charlotta. I diverse släktregister står namnet med a, inte e. 

I det enda brev, som finns kvar från Charlottas mamma, Anna Maria, skrivs namnet med a. 

Brevet är daterat 23 juni 1820. Då hade Charlottas föräldrar varit skilda i fem år. Skilsmässa var rätt ovanligt på den tiden. Jag har tittat på skilsmässohandlingarna för paret Rolander och sett bl.a. att hustrun Anna Maria dömts till böter två gånger. Vad hon gjort har jag inte lyckats ta reda på. Om det här gamla brevet från 1820 skrev jag på min blogg här. 

Breven från Martin Rolander till Prosten eller Charlotta inleds ofta så här: "Med dagens post har jag mottagit din angenäma skrifvelse..." "Din ärade skrifvelse af 2 ds har jag mottagit." "För din värda skrifvelse af..." och han undertecknar alltid med "Din tillgifne swåger M.L.Rolander" eller "Din tillgifne Broder M.L. Rolander".

Lite fascinerande är det att breven sparats så länge. Först förstås hos Prosten och Charlotta, sedan vidare antagligen till yngste sonen Otto, vår farfars far. Otto och hustrun Anna hade 7 barn: 5 döttrar och 2 söner. En av sönerna, Rolf, dog i tonåren. Breven gick vidare till Hugo Roland, vår farfar. Nu finns de hos mig. 

Har ägnat lite tid åt att scanna många av dem. Sen hoppas jag kunna lämna breven till Riksarkivet. Jag klarar ju inte heller slänga dem!