Lungsot (Hj)

"Först på morgon kommer en plågoande och kastar ett kallt ohyggligt blött lakan på min arma lekamen. Sedan skall jag ut och gå och ta lunggymnastik. Den ser högst konstig ut. Man håller armarna på ryggen och går uppför en backe medan man andas in på ena foten och ut på den andra. Första dagen mötte jag ett par som höllo på med det der och jag undrade inom mig om äfven dårar mottogos vid sanatoriet. Nu går jag sjelf tre gånger om dagen och spökar så der. Men det generar mig inte, ty alla andra göra så med. Två gånger om dagen buras man in 4 à 6 stycken i ett skåp, som fylles med terpentinångor." (ur brev från Anna Härdelin Hjelmström daterat 22 juli 1892)

Ja, här handlar det om tuberkulos som skördade så många liv i Europa under 1800-talet. På 1920-talet kom vaccin och antibiotika och antal fall gick ner fram till omkring 1990-talet. Nu sprids sjukdomen igen, tyvärr, och tbc är i dag en av världens mest spridda sjukdomar. – Många "kulturkändisar" fick tbc, som Edit Södergran, Harriet Löwenhielm, Sven Stolpe och Olof Lagercrantz. 

I vår släkt vet jag några som blev sjuka. Vår morfars mor Anna Härdelin Hjelmström dog i sjukdomen 1894. Mormor Tilans yngre syster Ebba Lindström (gift Forsberg) drabbades på 1910-talet och vistades någon tid på ett sanatorium i Hälsingland. Ebba tillfrisknade och levde tills hon var 74 år.  

Det finns en avskrift av några brev som Anna Härdelin Hjelmström skrev till sina kusiner i familjen Österlund där hon berättar om hur behandlingen gick till när hon var på Ulricehamns sanatorium sommaren 1892. 

"Hvarenda morgon kl. halv nio samlades 14 à 18 fruntimmer af alla åldrar och storlekar hos doktorn, som i tur och ordning gaf oss hvarsitt stick i ryggen i axelbladstrakten och insprutade en grönaktig vätska, som luktade tallbar och hette guayacol. Det gjorde ganska ondt ibland när vätskan spred sig under huden och fyra gånger flög den alldeles som direkt upp i halsen på mig och retade till en förfärlig hosta, hvarunder det luktade och smakade tall eller en ur munnen på mig. Hostan gick dock snart öfver, men smaken satt i ganska länge." (ur brev daterat 18 september 1892)

Om vardagen på sanatoriet skriver Anna att ”emellanåt grät man och hade rysligt tråkigt”. En ung och söt flicka från Karlskrona ”brukade komma in till mig och gråta, men detta upptäcktes och sedan vaktades vi bättre”. – Hm, undrar om det var lite av fängelse på det där sanatoriet. 

Här en bild på Anna och Karl med alla barnen. Cissi i mitten, Ivar och Henning i förgrunden till höger, Tord i Annas famn och den yngste, som också hette Karl, hos sin far.

Minstingen Karl – Kalle – vår morfar.

Min bok "En flicka som heter Anna", publ. 2017, är en historisk roman som handlar om Anna och hennes familj. Läs mer om den här.
(Länken går till min hälsingeblogg Arundo).