Nordanäng (Hj)

I Delsbo i Hälsingland på den stora udde som sträcker sig ut i den södra av Dellen-sjöarna låg den stora gård som kapten Thore Härdelin vid Hälsinge Regemente byggde nån gång vid mitten av 1800-talet. Där bodde han med hustrun Sally, dotter till prosten i Norrbo. 

Gården i Nordanäng lär ha varit den största på trakten med omkring hundra tunnland jord och flera hundra tunnland skog. Stor ladugård för trettio kor, stallar och uthus för hästar, får, grisar, kalvar och höns. Många anställda på gården. Mangårdsbyggnaden sägs ha haft 20 rum.

På Nordanäng föddes vår morfars mor Anna Härdelin 1857 som den första av Thores och Sallys nio barn. Bara fyra av dem levde till vuxen ålder: Anna, Mia, Thore och Clara. Om Annas liv berättar jag i boken "En flicka som heter Anna", som kom ut 2017. (Går fortfarande att beställa. Titta här).

Vi tre fick som barn höra om den stora gården Nordanäng som funnits i släkten, och jag minns att det låg som ett skimmer av längtan och vemod över namnet. Ett vackert namn. Kanske bidrog vetskapen om gårdens sorgliga slut till vemodet. Försvunnet, förbi, borta för alltid... 
Gården förstördes i en brand  på försommaren 1894.

Då var Anna Härdelin död i lungsot sedan i april. "Jag är tacksam för att Anna slapp mottaga denna jobspost på sin dödsbädd", skriver Karl Adolf Hjelmström om sin hustru i sina biografiska anteckningar. Han berättar: "Det var gnistor från  skorstenen, som antände taket. Värme, torka och en stark östlig blåst underlättade eldens spridning. Försök att släcka medels en assuransspruta misslyckades, och när bysprutan anlände var gården närapå nerbrunnen".  (Bilden är från Hudiksvallsposten 12 maj 1894).

Efter branden flyttade Kaptenen till "den snälla familjen Broberg i Näsbyn, ej långt från Nordanäng, där även dottern Mia vårdades och vårdas", skriver Karl. Mia var sinnessjuk sen ungdomen och blev aldrig frisk. Hon dog 1930. 

 

Kaptenen levde till 1896. ”Redbar och flärdlös, var han som få” skrev man i tidningen Helsingen efter hans död. ”Det låg utom möjligheten för honom att tala eller handla svekfullt, lågt eller egennyttigt. En riddersman var han utan fruktan och tadel.”– Det finns en hel del att berätta om Kaptenen, men det får bli en annan gång.  

 

Det vore roligt att få se bilder på Nordanäng. Nånstans lär det finnas gamla glasplåtar med bilder på gården, men jag har inte lyckats ta reda på var de finns. Nån som vet mer om det?