Om Helfrid och om filbunken (R)
När jag var barn på 1950-talet och vi var hos morföräldrarna i Småland åt vi filbunke om morgnarna. Den förbereddes kvällen innan. "Traditionell filbunke tillverkades genom att oskummad mjölk direkt från kon fick självsurna med hjälp av de naturliga mjölksyrabakterierna i mjölken. Resultatet blev att den tjocknade och fick en puddinglik konsistens. Ett gräddlager bildades på toppen..." skriver Wikipedia. Sen tror jag att man sparade lite i sin filbunksskål och tillsatte mjölk för att få filbunke till nästa dags frukost. Ställdes att surna på en hylla i källaren. I dag går det inte att göra så där utan vill man göra filbunke får man mjölken att surna genom att tillsätta lite filmjölk. Vill du prova, så googla på recept!
Varför detta nu då?
Jo, jag blev inspirerad att fundera över syrad mjölk och filbunken när jag läste ett föredrag som Helfrid Roland, syster till vår farfar, höll för föräldraföreningen på Birkagården i Stockholm 1932. Rubriken var "Barnaålderns hygien" och föredraget handlade om mat, dryck, kläder, sömn och renlighet.
Vår farfar Hugo Roland hade fem systrar: Sigrid, Ellen, Gunhild, Helfrid och Sonja. Helfrid var född 1887. Hon utbildade sig först till gymnastikdirektör och arbetade sen utomlands någon tid i Tyskland och Frankrike. Sen åkte hon hem och började plugga först till studentexamen, sen till läkare (med.lic 1924). Hon hade mottagning på min gamla gata, Rörstrandsgatan, och flyttade senare till Sankt Eriksplan 1.
Sen flyttade hon till Eskilstuna och öppnade mottagning där. Hon dog bara 51 år gammal 1939, sorgligt nog i svampförgiftning.
I en nekrolog beskrivs hon som "Humoristisk och vital, orädd och med ett ovanligt intresse för allt mänskligt lyste hon upp och stimulerade sin omgivning."
Helfrid var aktiv på olika sätt utanför sin läkarmottagning. Hon höll föredrag om svensk sjukvård i radio, hon var politiskt aktiv för Folkpartiet och i Eskilstuna satt hon i stadsfullmäktige. Hon var ordförande i Yrkeskvinnors klubb Eskilstunaavdelningen.
Helfrid var aktiv på olika sätt utanför sin läkarmottagning. Hon höll föredrag om svensk sjukvård i radio, hon var politiskt aktiv för Folkpartiet och i Eskilstuna satt hon i stadsfullmäktige. Hon var ordförande i Yrkeskvinnors klubb Eskilstunaavdelningen.
Surmjölk
Föredraget som Helfrid höll på Birkagården har jag läst och tar bara upp några saker här. Det är här den syrade mjölken – och minnet av filbunken – kommer in. Hon säger: "En rätt, som jag alldeles särskilt skulle vilja lägga er på minnet, är den sura mjölken. Flertalet betrakta den som uteslutande sommarrätt, men den kan utan olägenhet skaffas året om, och den är ju en synnerligen lättsmält, prisbillig och värdefull rätt".
Kaffe
Blir lite förvånad över vad Helfrid säger om kaffe: "Varhelst i Sveriges land, man förhör sig om saken, blir i åtminstone 50 fall av hundra svaret, att barnets första mål består av kaffe. Och 2-3-4-åringar dricka inte sällan kaffe som de vuxna: flera gånger om dagen. Det är absolut förkastligt. - - - det beror på att kaffe innehåller ett gift, koffeinet, och att barns outvecklade och känsliga nervsystem icke tål och icke medvetet får utsättas för gifter." Inte visste jag att många gav sina barn kaffe förr i tiden.
Kläder
När det gäller kläder skriver hon bl.a. om det förhatliga plagget livstycke, som hon kallar ett sorgligt plagg, stelt och obekvämt i armhålorna. Hemsytt ofta i ett tyg gjort av en gammal rock eller väst. Lite styva vita plagg man hade på överkroppen och med stroppar eller knappar, som man fäste strumporna med. Strumpbyxor för barn fanns inte då än, och s.k. kalasbyxor kom först nån gång omkring 1954.
Helfrid ger rådet att istället för att sy trista livstycken hemma ska man köpa dem i tänjbar trikå och i bomull. Mina systrar och jag hade faktiskt livstycke när vi var riktigt små, men de var nog inte hemsydda. Det låter väl som 1800-tal kan jag tro, men det var tidigt 1950-tal.
Helfrid ger rådet att istället för att sy trista livstycken hemma ska man köpa dem i tänjbar trikå och i bomull. Mina systrar och jag hade faktiskt livstycke när vi var riktigt små, men de var nog inte hemsydda. Det låter väl som 1800-tal kan jag tro, men det var tidigt 1950-tal.
Uppfostran
Om uppfostran säger Helfrid: "När föräldrarna står inför problemet att uppfostra sina barn skola de ej tro, att de ensamma måste knäcka den nöten. De ha att tillgå en utomordentligt värdefull hjälp, och den hjälpen finns hos barnen själva. All uppfostrans innersta kärna bottnar i följande: Väck barnets eget intresse, överflytta så snart möjligt ansvaret på barnen själva." Sympatiskt sagt, tycker jag.
Jag tror att jag skulle ha gillat Helfrid. Hon var intresserad av konst också. På väggen hemma har jag en liten rysk ikon som hon köpt nånstans. Vi får nog anledning att skriva mer om henne och hennes liv i familjebloggen längre fram.
Kommentarer
Skicka en kommentar