Kärlek till döds (R)

"Man kan dö av ett brustet hjärta. Olycklig kärlek kan leda till en extrem psykisk utmattning, och människor hamnar i en hopplös och förtvivlad situation. I allvarliga fall kan man försöka ta livet av sig", säger en professor i en artikel jag såg nånstans. Ja, så illa kan det gå ibland. 

I släktens "utkant" finns en sådan sorglig historia. Det handlar om familjen de Maré och det gamla bruket Ankarsrum i Småland. 

Baltzar de Maré (1798-1882), kallad Kungen av Tjust, drev Ankarsrums bruk med järnhand under många år. Baltzar och hustrun Anna Maria hade tre söner: Alfred, Gustaf och Teodor. Tanken var att de skulle ta över bruket när Baltzar dragit sig tillbaka. Riktigt så blev det inte, dvs Alfred och sen Gustaf tog över, men inte yngste sonen Teodor. Hans liv tog en annan vändning, och orsaken är en ung kvinna som fanns i släkten: Augusta Matilda de Maré. Hon var gift med Baltzars tjugo år yngre halvbror Jacob Samuel de Maré som var landshövding i Falun. De fick många barn; den äldsta av dem var Anna Matilda Gabriella, som långt senare blev mor till vår farfar Hugo Roland. 

Släkten höll samman. Sonja Ohlon,  yngsta dotter till vår farfars mor, skriver i sina biografiska anteckningar om modern att familjen emellanåt hälsade på släkten i Småland. Och kanske blev dessa förmögna släktingar de Maré också ett stöd för familjen i Falun när landshövdingen oväntat dog bara 60 år gammal och lämnade hustru och nio barn efter sig. 

Men långt tidigare när Augusta sedan några år är gift med landshövdingen blir Teodor de Maré djupt förälskad i henne. Eller kanske hade förälskelsen  börjat tidigare – det vet jag inte. Men 1863 är läget hopplöst för stackars Teodor. Augusta är då 24 år och har tre barn. Teodor är förtvivlad och ser ingen annan utväg än att ta livet av sig. En mörknande novemberkväll 1863 går han ut i den stora parken i Ankarsrum och skjuter sig under en ek. Han är 29 år gammal.

Ingen talar efteråt om för föräldrarna att sonen tagit sitt liv utan man säger att han dött i ett slaganfall. Ellen Key har berättat historien om Teodor i den minnesskrift hon gjorde om sin far. 

I parken i Ankarsrum finns en familjegrav. Det är en vacker fridfull plats, inbäddad i grönska som jag minns det. På en höjd en bit vid sidan om graven finns en skulptur med en bedjande pojke. "Sälla äro de som sofva, de som slutat vandringen" står det på gravstenen. 

Bild på Jacob Samuel och på Augusta Matilda har du i inlägget "Farfar Hugos mormor och morfar" här.