Flytt av grav 1828 (R)

Vår gamla anfader Lars Rolanders äldsta dotter Charlotta gifte sig med Peter (Pehr) Reinhold Svensson från Virestad i Småland. Han blev så småningom kyrkoherde i Höreda, Småland. Han tillträdde tjänsten efter att ha blivit utnämnd av Karl XIV Johan. Höredaborna fick därmed inte själva välja vem som skulle bli kyrkoherde vilket annars varit brukligt. 

Svensson markerade sin inställning redan i inträdespredikan då han förkunnade från predikstolen: ”Jag har utvalt Eder och I haven icke utvalt mig”. Hittade det i en gammal tidningsartikel. Redan nu började man ana  ”att det sannerligen inte var vem som helst, som blivit kyrkoherde i Höreda och att ett rätt så hårt andligt och världsligt regemente tagit sin början”.

När P.R. Svensson tillträdde var kyrkan i stort behov av renovering: spåntaket var ”illa medfaret. Murarna smutsiga och spruckna. Ohygieniska adelsgravar under kyrkgolvet.”

Svensson ville ha bort de gamla gravarna under golvet. En känslig fråga. Under golvet fanns bl.a. en familjegrav för släkten Armfelt på Hunnerstad, nånstans i Höredatrakten. Efter långa och delvis hetsiga underhandlingar med familjen Armfelt kunde man så småningom besluta om att flytta den armfeltska graven till en plats på kyrkogården som ”den högvälborna änkefru Armfelt på Hunnerstad” fick välja ut. Församlingen lämnade enhälligt sitt bifall och lovade hjälpa friherrinnan att flytta graven.

Som brukligt var skulle protokollet från beslutsmötet läsas upp från predikstolen. Den friherrliga familjen Armfelt satt på sina reserverade platser i kyrkan. Kyrkoherden hade inte hunnit långt i protokollet förrän en av baronerna Armfelt reste sig, ”knöt näven mot kyrkoherde Svensson, öppnade demonstrativt bänkdörren och avlägsnade sig med klingande sporrar och bullrande steg för att till sist slå igen kyrkdörren med en ljudlig smäll. Någon påföljd blev det inte på baronens obehärskade uppträdande ty man hade stor och underdånig aktning för adelsfamiljerna på orten, men hade det varit en enkel odalman, som stört kyrkofriden, hade han nog både fått böta och sitta i stocken. Emellertid hade kyrkoherde Svensson skaffat sig en fiende, och det var inte den siste han fick, under de 37 år han sökte genomföra sitt kyrkliga och sociala välfärdsprogram.”

Det där med att straffas genom att ”sitta i stocken” funderade jag över. Var det fortfarande så på 1820-talet? Ja, enligt Wikipedia avskaffades straffet definitivt först 1841 i Sverige.

P.R. Svensson är inte glömd. Han steg så småningom i graderna från kyrkoherde till prost. I Höreda finns en väg som heter Prosten Svenssons väg.  Det finns en text om P.R.Svensson hos Riksarkivet för den som vill veta mer om denne skolman och präst. Läs här. – Prosten och Charlotta fick 8 barn. Den yngste, som fick namnet Otto Sixten Alfred, var vår farfars far. Han finns i uniform och med eleganta mustascher på sidan Roland.