Polly Karlsdotter 50 år (R)

Polly Karlsdotter var ju inte en släkting egentligen, eftersom hon var en papegoja. Men hon får vara med här i alla fall.

– Här firas Polly Karlsdotters födelsedag. Hon fyllde femtio år. Det var i september 1927. Jag har letat efter artikeln i tidningsarkiv på nätet för att få en bättre bild men inte hittat. Den här får duga. Är bildtexten svårläst? Den lyder: "Festmiddag Luntmakaregatan 7: Sjökapten Carl J. Svensson med jubilaren på handen."

Papegojans ägare var sjökapten Carl Julius Svensson, som var son till bryggaren Reinhold Svensson, som i sin tur var son till prosten Svensson och hans hustru Charlotta, född Rolander. Carl Julius var därmed kusin till vår farfar Hugo Roland. Han har varit med i ett tidigare inlägg i Familjebloggen här.

Jag försökte lägga in en bild av artikeln men det blir för svårt att läsa. Så här lyder texten: 

"Den i vida kretsar kända och värderade fröken Polly Karlsdotter blev 50 år på lördagen. Hon har varit med om en hel del. Fröken Karlsdotters vagga stod i norra Brasilien. Redan som mycket ung rycktes hon bort från sina kära och gick okända öden till mötes. Det trevliga, varmt ombonade hemmet fick en mörk natt besök av rövare. De mördade hänsynslöst föräldrarna och bortförde Polly. Hon var alldeles för liten för att förstå den förlust hon lidit och lät sig utan klagan föras ombord på en ångare i en närbelägen hamn. Här togs hon om hand av en 14-årig skeppspojke, Carl Svensson. Han vårdade ömt den lilla, gav henne mat om dagarna, stoppade om henne när det led mot natten. Polly växte och frodades. Hon fäste sig snart vid Kalle, och allteftersom hennes medvetande skärptes övergingo de första intrycken till en djupare känsla. Den växte till kärlek, en kärlek som alltjämt består.

Åren gingo. De båda följdes kors och tvärs över haven, från den ena hamnen till den andra. Carl Svensson avancerade. Han blev så småningom styrman, slutligen kapten och förde eget fartyg. Svårigheter hade han många, men Polly stod troget vid hans sida. Hon gladde sig åt hans framgångar, hon muntrade upp honom när han var nedslagen.

– Inte fälla modet! brukade hon säga.

År 1901 slutade kapten Svensson sina irrfärder på havet. Han slog sig ned i Stockholm och bosatte sig i en våning vid Luntmakaregatan 7. Naturligtvis följde Polly med honom. Hon fick sin egen lilla jungfrukammare. Hon hade det lugnt och tryggt. Hon började få vanor, och på äldre fruntimmers sed kan hon numera vara ganska snarstucken, om något ingriper i dessa på ett störande sätt. Polly börjar dagen med att dricka en stor kopp kaffe. Går det långsamt med serveringen, ropar hon irriterat:

– Rör på dig!

Efter kaffekoppen är hon belåten. Hon säger vänligt när slamret av diskningen når henne:

– Akta porslinet.

Fröken Polly Karlsdotter är en trofast själ. Hon är mån om det hus i vilket hon vistas. Hon vill att allt skall gå rätt och ordentligt till. I motsats till många kvinnor vid hennes ålder, har hon aldrig gjort sig skyldig till känslotänkande. Vilket är så mycket mer aktningsvärt som fröken Karlsdotter är ogift, vilket för övrigt framgår av hennes titel.

I går blev hon, som sagt, 50 år. Högtidligheten till ära hade kapten Svensson inbjudit familjens närmaste och vänner till en festmåltid, vilken blev mycket animerad. Flera tal höllos, vinet flödade, stämningen var den allra bästa. Ehuru festföremålet kunde ha skäl att vara trött efter alla uppvaktningar – under förmiddagens lopp anlände den ena blomsteruppsatsen efter den andra  – var det hela måltiden igenom piggt och nytert. Ett 100-tal telegram hade ingått. Tio av dem lydde:

– Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol på pinne.

Var gång ett sådant telegram upplästes smålog fröken Karlsdotter. Hon applåderade med rörelse, utan ironi. Under ett långt liv har hon lärt sig älska Sverige och dess folk. Hon förstår att sätta värde på de trygga och fasta former i vilka vår hyllning tar sig uttryck."