JGA FAMILJEBLOGG

Det här är den enda bild jag sett av kapten  Thore (Theodor) Härdelin. Han föddes 1816 som yngste son till handlanden Anders Andersson Härdelin, född i byn Överhärde, Valbo socken i Gävleborgs län (det är väl från byns namn som namnet Härdelin kommer), och Margareta Brandberg från Norrbo.  Han var duktig i skolan, och hans första lärare, Lars Landgren (senare biskop i Härnösand) lär ha sagt om honom: ”Det är sällan jag har träffat någon med så harmonisk begåfning för studier som Thore Härdelin” . Men Thore valde den militära banan, och om hans tid i det militära finns en del historier. Han blev 1834 student i Uppsala och 1839 efter avlagd officersexamen underlöjtnant vid Helsinge regemente, befordrades 1844 till löjtnant och 1851 till kapten.  Kaptenen gifte sig med Sally (Sara) Maria Berg från Norrbo 1856 och sen kom barnen i tät följd: Anna, Mia, Tord, Emma Margareta, Ivar, Lars (de fyra sistnämnda dog alla inom en månad 1865), Thore, Klara och Nils (dog samma år han f...

Gjorde Trump bort sig? Eller spelar det ingen som helst roll vad han säger? De röstar på honom ändå.  –  Från dagens presidentvalskampanj i USA gör vi ett raskt hopp tillbaka in i släkthistorien. Sommaren 1870 reste vår farfars far Otto Svensson 23 år gammal till Paris. Han var kvar där när fransk-tyska kriget bröt ut. Paris var sedan under belägring från 19 september 1870 till 28 januari 1871 då staden gav upp. Det blev förstås ont om mat under den där tiden; parisarna hade det svårt.  På restaurangerna serverades rätter gjorda på häst (förstås) men även hund, katt, råttor m.m. Jag hittade en gång en meny från en restaurang i Quartier Latin, som under belägringen  serverade rätter med namn som Epaules et filets de chien braisés. Sauce aux tomates (brässerad hundfilé med tomatsås), Civet de chat aux champignons  (kattgryta med champignoner), Salamis de rats. Sauce Robert (salami på råtta med nån specialsås) m.fl. Jag har två böcker med skämtteckningar som ...

 Akvarell av Cecilia Lindberg f. Hjelmström 1936. Nog kan man väl säga att det finns ett drag av konstnärlighet i släkten, liksom även ett drag av musikalitet. Vår morfars far Karl Adolf Hjelmström, som växte upp i Halmstad, fick i 20-årsåldern undervisning i oljemålning hos en teckningslärare. I sina biografiska anteckningar berättar han om några målningar han gjorde sen. Under sin tid i Söderhamn (1878 - 1891/92) jobbade han inte bara vid Tullverket och som sekreterare i stadsfullmäktige utan även som teckningslärare i skolan. På fritiden spelade han amatörteater. Flitig kille! Han hade ju familj också. Han och hustrun  Anna Härdelin Hjelmström fick fem barn som alla föddes under tiden i Söderhamn.  Dottern Cecilia Hjelmström (i släkten kallad Cissi eller Cillan) utbildade sig till teckningslärare på den tidens motsvarighet till Konstfack. Hon gick även i Carl Wilhelmsons målarskola. I många år var hon teckningslärare vid Djursholms skolor. Hon var en uppskattad akvarel...

Nordanäng (Hj) I Delsbo i Hälsingland på den stora udde som sträcker sig ut i den södra av Dellen-sjöarna låg den stora gård som kapten Thore Härdelin vid Hälsinge Regemente byggde nån gång vid mitten av 1800-talet. Där bodde han med hustrun Sally, dotter till prosten i Norrbo.  Gården i Nordanäng lär ha varit den största på trakten med omkring hundra tunnland jord och flera hundra tunnland skog. Stor ladugård för trettio kor, stallar och uthus för hästar, får, grisar, kalvar och höns. Många anställda på gården. Mangårdsbyggnaden sägs ha haft 20 rum. På Nordanäng föddes vår morfars mor Anna Härdelin 1857 som den första av Thores och Sallys nio barn. Bara fyra av dem levde till vuxen ålder: Anna, Mia, Thore och Clara. Om Annas liv berättar jag i boken "En flicka som heter Anna", som kom ut 2017. (Går fortfarande att beställa. Titta här ). Vi tre fick som barn höra om den stora gården Nordanäng som funnits i släkten, och jag minns att det låg som ett skimmer av längtan och vemo...

Om Helfrid och om filbunken (R) När jag var barn på 1950-talet och vi var hos morföräldrarna i Småland åt vi filbunke om morgnarna. Den förbereddes kvällen innan. "Traditionell filbunke tillverkades genom att oskummad mjölk direkt från kon fick självsurna med hjälp av de naturliga mjölksyrabakterierna i mjölken. Resultatet blev att den tjocknade och fick en puddinglik konsistens. Ett gräddlager bildades på toppen..."  skriver Wikipedia. Sen tror jag att man sparade lite i sin filbunksskål och tillsatte mjölk för att få filbunke till nästa dags frukost. Ställdes att surna på en hylla i källaren. I dag går det inte att göra så där utan vill man göra filbunke får man mjölken att surna genom att tillsätta lite filmjölk. Vill du prova, så googla på recept! Varför detta nu då?  Jo, jag blev inspirerad att fundera över syrad mjölk och filbunken när jag läste ett föredrag som Helfrid Roland, syster till vår farfar, höll för föräldraföreningen på Birkagården i Stockholm 1932. Rubriken...